by Foto: Ebba G. Ågren
Wallentin Richardsson är hjärnan bakom det nya indiebandet Croquis, som tidigare i år debuterade med den stämningsfulla singeln BYOB. I förra veckan släpptes debutalbumet No Longer, Not Yet som innehåller sju underbart komponerade låtar där bland annat stråkar och känslosam sång får plats i den dynamiska ljudbilden. Albumet, som nu är tillgängligt för allas öron, har fått ta sin tid att mogna.
– Croquis var från början ett mer traditionellt band där jag, Erik Sunding, David Scholander och Niklas Björk kontinuerligt sågs i studion och arrade låtidéer som jag samlat på mig. Vi hade en idé om att färdigställa låtarna i studion, och inte repa och övertänka dem i en replokal, för att på så sätt kunna spela in grejer snabbt och fånga den där härliga spontana känslan när något känns nytt och alla är på tårna. Vi gjorde så under en lång period, jag tror vi spelade in runt 20 låtar på det sättet, och några hamnade på skivan. Always Around är till exempel en väldigt tidig inspelning som vi försökt spela in igen ett par gånger men aldrig lyckats överträffa. Med tiden så började jag jobba om låtar som jag inte var nöjd med mer på egen hand eller ihop med delar av bandet och när stråkarna kom på plats så kändes skivan färdig. Det var en himla lång process och när allt var klart så var jag så otroligt trött på alltihop att skivan fick ligga i karantän i ett år innan jag var redo att släppa den, säger Wallentin.
Projektets vackra namn, Croquis, betyder skiss på franska. Wallentin själv menar att det inte finns någon speciell berättelse kring valet förutom att det kändes som ett öppet och härligt namn. Den Malmöbaserade kreatören arbetar även med att spela in andra musiker i studios runt om i staden samt som livemusiker till The Radio Dept.. Men att lägga de projekten åt sidan för det egna projektets skull var inte aktuellt.
– Jag har jobbat med min egen musik parallellt med att hjälpa andra i studion under många år och har egentligen aldrig slutat jobba med andra band. Det hade säkert varit en bra idé att helt fokusera på mitt eget under en period men det finns helt enkelt för många roliga projekt att haka på och bra band att spela in! Annars är väl den största skillnaden att jag blir besatt på en lite osund nivå när det gäller min egen musik och så finns det ju inga tidsramar heller så man kan ju hålla tills man blir tokig, berättar han.
Låtarna som fått en plats på debutalbumet är fyllda av känslor och tankar. No Longer, Not Yet har beskrivits som en tyglad drama queens samling självcentrerade dagdrömmar.
– Textmässigt har jag aldrig en aning om vad det ska bli förrän rätt sent i processen. Jag har aldrig kunnat skriva tematiskt eller så där utstuderat kring en viss idé eller så. Jag kör någon slags stream of consciousness-grej tills någonting fastnar och sen bygger jag ut texten därifrån. Hela skivan känns som mitt sätt att hantera hur jag själv och mina vänner gått in i en ny fas i livet tror jag. Många, inklusive jag själv, har blivit föräldrar och i samband med det händer det ju en massa i huvudet. När jag lyssnade på skivan slog det mig att alla låtar på nått sätt handlade om att vara mitt emellan identiteter, i någon slags limbo mellan att vara 20-någonting och vuxen typ. En klassisk 30-årskris då alltså, berättar Wallentin.
Bland Wallentins egna musikfavoriter finns Cate Le Bon, Harry Nilsson, Aldous Harding, Chad VanGaalen, John Cale, The Radio Dept. och Elliot Smith. Du lyssnar på det ljuvliga debutalbumet nedan. Croquis finns även att följa på Facebook och Instagram.
