Digital utställning: Ylva Mårtensson

Ylva Mårtensson började sin karriär som konstnär tidigt, tog sedan en avstickare för att arbeta som sjuksköterska i flera år, men bestämde sig förra sommaren för att börja arbeta med konsten på heltid. Ylva målar framförallt hemma i sin ateljé på Limhamn i Malmö, och beskriver sig själv som en allkonstnär. I vår var det egentligen tänkt att hon skulle ställa ut under konstrundan på Österlen, men på grund av Covid-19 fick planerna ändras. Popsorl fick upp ögonen för Ylva när det tipsades om att hon på ett innovativt sätt samarbetat med designstudion Holster & Green i Malmö för att kunna ställa ut sina konstverk trots rådande läge. Utställningen är nu över, men Popsorl har fått den stora äran att husera en digital utställning som här varvas med en intervju där vi får inblick i Ylvas skapande.

Hej Ylva! Så kul att få prata med dig. Kan du inte berätta lite om dig själv och din konst?

På gymnasiet gick jag på konstlinje, och sen har jag gått på Gerlesborgsskolan i Bohuslän. Men sen saknade jag människor. Det kan ju vara ganska ensamt ibland att stå och måla. Då utbildade jag mig till sjuksköterska. Jag har alltid målat mycket porträtt vid sidan om när jag jobbat. Jag har jobbat som sköterska i 10 år och sen var jag med på lite utställningar och bestämde mig för att det är dags att satsa helhjärtat. Man behöver inte ha samma jobb hela livet.

Jag målar mycket med olja, stora målningar med människan i fokus. Det finns kanske inget ord som heter allkonstnär, men jag gör porträtt i akvareller och sen måleri som ofta är ganska mycket tyngre. Det är egna intryck liksom. Jag tycker om att försöka fånga en känsla i bilden att något har hänt eller att något skaver. Även om det är mycket färger och kanske väldigt glada färger, att uttrycket krockar med det. Porträtten är inte tunga på det sättet. Det är kul att variera. Jag fick lokal och skulle ställa ut på Österlen under konstrundan så då målade jag på som sjutton inför det och sen kom Corona och ställde in allt i sin väg.

Ja, det har ju haft stor påverkan på konstutövare.

Ja det är ofta det man målar för, att man vill att målningarna ska få hänga i ett annat forum än i sin ateljé och så får betraktaren titta. Det är det roligaste när man hör hur andra tänker kring det man gjort. Så det är klart, då var det ju deppigt och en oro för hur länge det skulle vara såhär. Det vet vi ju fortfarande inte. Lite som om någon bara drog mattan under fötterna för en. Men nu känns det lite som att man har accepterat det, man har acklimatiserat sig och börjat fundera “Hur kan jag göra nu då?” och det är så fint att det är så många som hittar olika lösningar.

Titel: Kvalitetstid
Ylva om målningen: Den här målades före Corona. Dock för den nu mina tankar till begreppet social distansering. Att leka med orden och vad mycket det faktiskt kan betyda.

Du hade ju en utställning i Malmö på Holster & Green, hur kom den idéen till?

Jag stod och pratade med en kvinna på min dotters skola om Corona, och berättade att hela konstrundan var inställd. Då sa hon att hon jobbar på en designstudio på Davidshalls torg och att de hade jättefina stora fönster och en fotograf som ställde ut där. Det är en vänlighet, att folk hjälper varandra. Det var superkul att målningarna fick hänga där, att man fick det forumet. Man vill att det ska vara tillgängligt för alla. Sociala medier är också jättebra, men man kanske vill uppleva storleken på målningen, om den är målad tjockt eller tunt. Det är sånt som inte alltid framgår på skärm.

Titel: Kvinna
Ylva om målningen: Tankarna, åldrandet och blicken. Livet.

Det är ju jättekul att en kan hitta sådana lösningar. Har du något mer liknande samarbete på gång, eller vad händer härnäst?

Det som skulle vara på Österlen har vi satt ett nytt datum för i september. Sen får man ju anpassa sig och se om det är samma regler som gäller nu, då får man flytta fram det igen. Utöver mina målningar har jag väldigt länge målat porträtt på djur, barn och vuxna så det har jag gjort mer nu. Folk beställer och så skickar jag hem det till dem. Och det känns bra att jag kan göra det. Då kan jag ändå bibehålla mitt yrke inom konst. Jag gör personliga porträtt där folk får ha med sig sina intressen och fantasier.

Titel: Miljökämpen
Ylva om målningen: Tolkningen är fri. Själv tänker jag mycket kring styrkan
och självklarheten hos den yngre generationen. Tankar som för dem är självklara och för mig kom som en Aha-upplevelse.

Det låter spännande! Hur ser din process ut? Jag kan tänka mig att det ser olika ut beroende på om det är en målning baserad på en egen idé eller ett beställningsjobb som porträtten?

Vad det gäller målningarna har många idéer kommit i drömmar, att jag drömmer något och vill fånga det. Uttryck och känsla. Jag börjar med att tänka ut min idé men inte fullt ut, det är en känsla. Jag får en idé och sen spinner den vidare i målningen. Jag börjar med kol eller blyerts och sen när jag målar kan det ofta ändras, alltså att jag lägger till något. Exempelvis i Miljökämpen, först var det bara en kämpe och sen blev det mycket växter. Det känns som att man har ett nätverk av tankar. När jag gör porträtt i akvareller, då är det en annan process. Då bygger jag först i blyerts, lägger till bakgrund och sedan målar jag med akvarell. 

I min ateljé har jag massor av tavlor som inte är färdiga. Vissa blir klara rätt så snabbt, men andra saknar något och då har jag dem omkring mig så att jag kan plocka ner dem när jag kommer på vad det är och lägga till eller plocka bort något parti. Till utställningar vill man exempelvis ha en röd tråd och då kanske man tänker kring känslouttryck och till viss del färg.

Det känns som att du har målat otroligt mycket.

Ja, jag har målat mycket och länge även innan jag skiftade till att måla på heltid. Min ateljé är hemma, jag har ett extrarum där jag sitter. På sommaren målar jag ofta på familjens gård på Gotland. Man kanske inte kommer till Gotland i sommar, men här är det i Malmö, på Limhamn som jag målar. Jag gör inget digitalt, men jag har gjort lite prints. Då har jag jobbat en del med promarkers, tusch liksom, och då har jag gjort mer illustrativa bilder på både stad, människor och diverse. Och där har jag tryckt upp en del tryck. 

Titel: Bror
Ylva om målningen: Siesta i alla dess skepnader.

Jag såg att du även illustrerat till bok, en spansk bok. 

Ja, jag har inte kunnat läsa den själv. Den är publicerad i Spanien, Barcelona. Där har det inte varit lika självklart att mammor arbetar lika länge som det varit här. Så den handlar om en mamma som blir av med sitt jobb och blir ledsen över det och söker nytt jobb vilket leder till att pappan får ta mer ansvar. Där fick jag direktiv för hur bilderna skulle se ut. Det är en i släkten som är författare, så hon frågade om jag kunde tänka mig att illustrera till det. 

Är illustration något du vill göra mer av?

Absolut, det är jättekul! Jag tycker om den biten, akvarell kan komma in där. Det finns många bitar inom konst och illustration som jag tycker om att göra, för jag tycker om variationen och arbetssättet. Så det känns bra att när man är låst på många sätt nu, så finns det många områden man kan vara på. En annan kompis har skrivit en text som jag också ska illustrera till också så får vi se vad som händer med den boken.

Titel: Flickan
Ylva om målningen: Den här målningen gjordes till en samlingsutställning i Halmstad. Utställningen hette För kvinnor Av kvinnor Om kvinnor.

Jag är också väldigt intresserad av musik, och målar alltid med väldigt hög musik. Dels är det musik som gör att jag blir som i trans, och sen kommer jag på att jag måste hämta ungarna och så har det gått åtta timmar. Man förlorar sig liksom i att stå och jobba med väldigt hög musik. Och jag funderar på hur det kanske skulle fungera om man hade hörlurar bredvid målningarna, så att de blev ett verk ihop så att säga. Det är det som pågår i huvudet.

Det låter intressant. Är det någon speciell musik du tycker passar extra bra att måla till?

Ja, jag är en sån som fastnar för något och lyssnar på repeat. Och just nu lyssnar jag väldigt mycket på Moonica Mac. Det är olika, men ofta är det hyfsat lugn musik ändå. Instrumentalt, men inte stressande. Jag lyssnar liksom inte på techno. Jag älskar att måla människor, jag älskar färgerna och lukten och att hamna i en arbetsprocess med hög musik. Tankarna hamnar på duken, ibland blir det pannkaka och ibland lyckas det.

Jag tycker att dina konstverk är helt fantastiska. Vem inspireras du av?

Min farmor var konstnär, jag har alltid inspirerats av henne. Men alla de stora, gamla. Bara tålamodet. Man vet hur tavlorna förr i tiden kunde ta flera år. DaVinci, Van Gogh och de gamla, de som egentligen var helt fel i sin tid, de målade fantastiskt innan det ens var okej att måla så. Det finns ett helt hav av fantastiska konstnärer. 

Verkligen, tusen tack för ett trevligt samtal!

Det går att klicka sig in på Ylva Mårtenssons hemsida eller följa henne på Instagram för att hålla sig uppdaterad om utställningar och andra nyheter.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *